handeln i stora delar av Europa minskade efter Roms fall, och städerna minskade i storlek, vägarna var inte säkra och feodala herrgårdar var en viktig och självförsörjande enhet. Stadslivet förblev aktivt i öst, där städer växte särskilt med uppkomsten av Islam, när muslimska samhällen—men inte förenade i ett enda Imperium—spred sig från Kinas gränser till den Iberiska halvön i Europa på Atlanten och Medelhavet.
korstågen markerade inte början på handeln mellan muslimska och kristna länder i Europa. Italienska köpmän handlade över Medelhavet med Konstantinopel, Syrien och Egypten, och spanska muslimer och kristna handlade aktivt och producerade fina varor till salu. Sicilien, under muslimskt styre och sedan under normandiskt styre, var en källa till kontakt och produktion av varor. Bland de mest värdefulla handelsartiklarna var metallvaror, sidentextilier och glas, liksom vissa livsmedel, färgämnen och parfymer.
korstågen bidrog till att handeln ökade när Europas reste och blev mer bekant med exotiska varor. Ökad kontakt och handel var en del av orsaken till ökningen av städer i Västeuropa, med början i Italien.
trots krigföring under korstågens långa period stärkte italienska handelsstäder som Amalfi, Genua, Venedig och Florens handelsförbindelser med hamnar i Levanten (östra Medelhavskusten), där de allierade sig med korsfararstater för att få tillgång till hamnar som Latakia, Tripoli, Acre, Alexandria och Damietta. När handeln ökade med efterfrågan och produktionen i Nordeuropa gick handelsvägar på Atlanten och Nordsjön med Medelhavsrutter och transporterade handelsvaror till Europa genom flodhandel och över Alperna.
handel och resor innebar att människor såg, hörde, smakade och rörde nya saker, och influenser i konsten och livsstilen flyttade med dem, vilket gav nya stilar av byggnad, dekoration, kläder, matlagning och musik—för de rika nog att ha råd med de nya sakerna. I följande avsnitt, läs om några föremål för fint boende som delvis kom in i Europa som ett resultat av utbytena under korstågen.
Kartkälla: http://academic.udayton.edu/williamschuerman/Trade_Routes.jpg
spanska muslimska resenären Ibn Jubayr talar om härar och husvagnar i 12-talet
från Muhammad ibn Ahmad Ibn Jubayr, (Roland Broadhurst, översättare), resor av Ibn Jubayr: Att vara krönikor av en medeltida spansk Hed om hans resa till Egypten av Saladin, de heliga städerna i Arabien, Bagdad kalifernas Stad, det latinska kungariket Jerusalem och det normandiska Kungariket Sicilien (London: Cape, 1952), s.300-301.
Inledning
Ibn Jubayr (f. 1145) var bosatt i al-Andalus, eller muslimska Spanien, under 12-talet. Hans resa var resultatet av en olycklig händelse vid hans härskares domstol. Det verkar som att linjalen tvingade den fromma forskaren Ibn Jubayr att smaka på en alkoholhaltig dryck i skämt. Ibn Jubayr var så störd att det fick linjalen att ångra sina handlingar. För att kompensera för upprördheten sägs han ha gett Ibn Jubayr en mängd guld. För att sona för sin svaghetssynd lovade Ibn Jubayr att använda pengarna för en Hajj eller pilgrimsresa till Mecka. Han gjorde det och gjorde en rundtur på flera andra platser runt Medelhavet. Historiskt sett är hans resekonto särskilt intressant eftersom han reste under korstågen, vid tiden för Salah al-Din (Saladin). Han var en utmärkt observatör av sin tid.
från Ibn Jubayrs resor i Egypten, Palestina och Syrien:
en av de häpnadsväckande saker som man talar om är att även om eldarna av oenighet brinner mellan de två parterna, muslimska och kristna, kan två härar av dem träffas och förfoga över sig i strid array, och ändå muslimska och kristna resenärer kommer och går mellan dem utan inblandning. I detta sammanhang såg vi vid denna tid , det är månaden Jumada al-Ula, Saladins avgång med alla muslimska trupper för att belägra Keraks fästning, en av de största kristna fästena som ligger på Hejaz-vägen och hindrar muslimernas landpassage. Mellan det och Jerusalem ligger en dags resa eller lite mer. Det upptar den ädlaste delen av landet Palestina och har ett mycket brett herravälde med kontinuerliga bosättningar, det sägs att antalet byar når fyrahundra. Denna Sultan investerade den och satte den på ömma sträckor, och länge belägringen varade, men fortfarande gick husvagnarna successivt från Egypten till Damaskus och gick igenom frankernas länder utan hinder från dem. På samma sätt reste muslimerna kontinuerligt från Damaskus till Acre (genom Frankiskt territorium), och inte heller en av de kristna köpmännen stoppades eller hindrades (i muslimska territorier).
de kristna inför en skatt på muslimerna i deras land som ger dem full säkerhet; och på samma sätt betalar de kristna köpmännen en skatt på sina varor i muslimska länder. Avtal finns mellan dem, och det finns likabehandling i alla fall. Soldaterna engagerar sig i sitt krig, medan folket är i fred och världen går till honom som erövrar. (Ibn Jubayr, född 1145) (citat: sidor 300-301)
Metalwork
Ayyubid matsal med kristna och islamiska motiv
Freer Canteen är ett av de finaste exemplen på islamiskt metallarbete från östra Medelhavet. Den är gjord av mässing inläggningar med silver och en svart substans som kallas niello att lyfta fram designen. Den är stor, ca 37 cm (1 fot) i diameter. Designen är baserad på enheter av tre band, cirklar och scener. I mitten på den kupolformade toppen är Madonna och Christ Child tronad med änglar som håller upp tronen ovanför och under, deltog av två män som ber, en med en turban och den andra en gloria. Tre loopade cirklar innehåller djur, fiskar och fåglar, och mellan dem finns scener från Jesu liv: hans födelse-eller nativityscen, presentera honom i templet och Kristi inträde i Jerusalem.
på kantinens axel finns band med inskription på arabiska, med en välsignelse som önskar ägaren ära, säkerhet, välstånd och lycka, samt seger och bestående kraft, ”Evig favör och perfekt ära.”Mittbandet är en animerad inskription bildad av en procession av verkliga och fantastiska varelser, mänskliga ryttare och kameler vars kroppar utgör de arabiska bokstäverna. Denna extremt invecklade inskription lyder: ”evig ära och perfekt välstånd, ökande lycka, chefen, befälhavaren, den mest berömda, den ärliga, den sublima, den fromma, ledaren, soldaten, gränsens krigare.”(Atil, s. 124) det lägsta bandet är en serie på 30 rundor med en hök som attackerar en fågel och sittande figurer av musiker och figurer som dricker och skålar med frukt. Kantinens botten har tjugofem stående figurer dividerade med pelare. De representerar helgon i kläder med böcker, censrar och andra visar soldater med vapen. En uppsättning kan visa Maria och ängeln Gabriel. Den centrala ringen på botten visar en scen av riddare i en turnering. Även kantinens hals har invecklade inlagda inskriptioner och mönster.
beskyddaren som beställde denna anmärkningsvärda bit från en syrisk eller Irakisk hantverkare var en kristen bekant med riddare—kanske en korsfarare. Matsalen är ett av de mest spektakulära exemplen på denna typ av islamiskt metallarbete.
bildkredit: matsal, Ayyubid period, mitten av 13-talet, Mosul-skolan, http://www.asia.si.edu/collections/edan/object.php?q=fsg_F1941.10.
mässing, silver inlägg, DIMENSION(S) H x B (totalt): 45,2 x 36,7 cm (17 13/16 x 14 7/16 i), Syrien eller norra Irak, Inköp — Charles Lang Freer Endowment, Freer Gallery of Art, anslutningsnummer F1941.10
källa för text: Esin Atil, W. T. Chase, Paul Jett, islamiskt metallarbete i Freer Gallery of Art (Washington, DC: Smithsonian Freer Gallery of art, 1985), s.125-33 (matsal); s. 137-43 (bassäng).
Ayyubid Basin med kristna och islamiska motiv
detta exempel på inläggningar mässing och silver islamisk metall skapades under regeringstiden av Sultan al-Malik al-Salih Najmuddin Ayyub. Han var son till al-Malik al-Kamil och den sista Ayyubid-härskaren, som regerade från 1240-1249. Det beställdes för sultanen, enligt inskriptioner på insidan och utsidan av bassängen. Bassängen är dekorerad med både islamiska och kristna teman, och så kan det ha beställts antingen av en rik Muslim eller kristen beskyddare, att visa religiös tolerans i Ayyubid Syrien under den tiden, fortsätter arvet från sultanens far, al-Kamil.
på utsidan av det stora bassängen (50 cm/20 tum i diameter) är scener från Jesu liv: Bebådelsen, Jungfru och Barn tronade, mirakel att höja Lasarus från de döda, Kristi inträde i Jerusalem, och en scen som kan representera Kristi sista måltiden med sina lärjungar. Andra mönster på utsidan av bassängen visar ett polospel och en procession av realistiska och imaginära djur. Mellan dem sitter musiker i runda medaljonger. Inuti bassängen representerar en rad med trettionio stående figurer åtskilda av pelare och bågar heliga eller andra viktiga personer. Inskriptionen runt den inre kanten firar linjalen Najm al – Din Ayyub som ” vår Mästare, den berömda, den lärda, den effektiva, försvararen, krigaren, den stödda, Erövraren, segraren, islamens Herre och muslimerna…må hans seger vara härlig.”Oavsett om det beställts av en muslimsk eller kristen beskyddare för sultanen, innebär kombinationen religiös tolerans i det trettonde århundradet Ayyubid Syrien. Najm al-Din förlorade sitt liv i Egypten 1249 medan han kämpade mot St.Louis korståg.
Bildkredit : Bassäng, Ayyubid period, regeringstid Sultan Najmal-Din Ayyub, 1247-1249, http://www.asia.si.edu/collections/edan/object.php?q=fsg_F1955.10
mässing, med inläggningar av silver, DIMENSION(S) H x B x D: 22,5 x 50 x 50 cm (8 7/8 x 19 11/16 x 19 11/16 i), Syrien, förmodligen Damaskus, friare konstgalleri, anslutningsnummer F1955.10 Köp — Charles Lang friare begåvning
källa för text: esin Atil, W. T. Chase, Paul Jett, islamiskt metallarbete i Freer Gallery of Art (Washington, DC: Smithsonian Freer Gallery of Art, 1985), s.125-33 (matsal); s. 137-43 (bassäng).
Sidentextilier
hemligheterna för silkesodling och vävning av komplexa mönster som kallas brokader tillhörde först Kina. Silkevävning spred sig längs Sidenvägarna till bysantinska och Sassaniska persiska kungliga verkstäder före Islams uppkomst och antogs av de muslimska Abbasidiska kaliferna, som etablerade sina egna kalifverkstäder. Sådana kungliga tyger ägdes endast av den mest eliten av härskare och hovmän. Deras mönster återspeglade symboler för linjalen i form av mytiska djur, och muslimska kalifer vävde ofta arabiska inskriptioner av välsignelser och deras namn. De gavs som gåvor av hederskläder för att visa kunglig tjänst. Det var det ultimata i” power dressing ” för att kunna bära ett sådant plagg.
tekniken för silkesodling, färgning och komplicerad brokadväv sprids över Medelhavet med Islam, transporteras till Egypten och över Nordafrika, Spanien och Sicilien. Brocade workshops expanderade bortom den höviska produktionen och började producera fina textilier för export. Medeltida kyrkor och adelsmän importerade brokader från Spanien, Sicilien och Fatimid Egypten för väggbonader, kyrkans dekoration och kläder (prästerliga kläder som bärs när man firar mässa). När Sicilien föll till normanerna ärvde de silkeproduktionscentra. När andra centra i Italien började producera silkebrokader kopierade de teknikerna och mönstren så bra att det är svårt att berätta deras ursprung, men importen fortsatte också från öst.
vi vet vad använder dessa brokader serveras från målningar gjorda efter det trettonde århundradet i Italien, och senare i Spanien. Giottos liv av St. Francis i basilikan i Assisi var de tidigaste italienska målningarna som visade importerade islamiska sidenbrokader. Bilden här visar att Saint Francis verkar för påven Gregorius IX i en dröm, målad mellan 1296 och 1305, i Basilikan St.Francis i Assisi, Italien. En vägg som hänger bakom påven har invecklade geometriska mönster i ljus silke och ett band som imiterar arabiskt manus, som i originalet skulle ha haft en välsignelse eller annan upprepad fras för ägaren. En annan hängande är en baldakin över sängen, och dessa rika dukar täcker sängen och en bänk framför den. Tygerna är förmodligen spansk import. I Syrien och Egypten var djurmönster vanliga, som ofta kopierades i tidiga italienska brokadverkstäder. Även Heliga målningar av Madonna och barn visade Jungfru Maria klädd i tyger med islamiska mönster och arabiskt manus.
detta illustrerar att tygens skönhet och lyx var viktigare än några religiösa referenser. Dessa tyger är också ett viktigt tecken på handel över Medelhavet, som bara ökade när fler produkter från öst blev kända i Europa.
bildkredit: Giotto di Bondone (d. 1337), dröm om påven Gregorius IX, från fresco-serien av legenden om St.Francis I den övre kyrkan, Basilica of San Francesco, Assisi; datum: före 1337, https://commons.wikimedia.org/wiki/Saint_Francis_cycle_in_the_Upper_Church_of_San_Francesco_at_Assisi.
källa för text: Rosemond Mack, från basaren till Piazza: islamisk handel och italiensk konst, 1300-1600( Berkeley: University of California Press, 2002), s. 27-22; Alavi och Douglass, framväxten av renässansen: kulturella interaktioner mellan europeer och muslimer (Fountain Valley, CA: Rådet för islamisk utbildning, 1999), s.263-74.
Madonna och Barn
denna målning av Madonna och barn visar Jungfru Maria mot en guldbakgrund med en gloria, i förgylld. Italiensk konstnär Giotto (ca. 1266-1337), har klädd henne i en silkeslöja och mantel med broderiband som kallas tiraz, med arabisk bokstäver. Sådana fina slöjor som täckte större delen av kroppen var typiska för rika muslimska kvinnor i domstolarna. Kristusbarnet är också inslaget i ett fint tyg med broderade band. Målaren har skapat en bild av de mest centrala figurerna i kristendomen för en miljö där dyrkan ägde rum, med ett typiskt islamiskt lyxtyg och klädstil för muslimska kvinnor. Broderibanden i Giottos målning är inte läsbara, men sådana tirazband hade välsignelser på arabiska från Koranen, alternerande med geometriska mönster. Tyget användes för att skapa en bild av stor skönhet med de mest sällsynta och dyra tygerna av tiden, som importerades från Nordafrika eller Levanten.
denna målning är bara ett av många exempel på Madonna-och Barnmålningar, av vilka några visar glorier modellerade på fint islamiskt metallarbete, med arabiskt manus graverat runt cirklarna. I det här exemplet innehåller halorna geometriska mönster i guld, men valvet runt målningen visar svaga imitationer av arabisk bokstäver. Hamnarna och städerna som exporterade dessa varor från öst ifrågasattes mellan kristna och muslimska härar, men tygerna och andra lyxartiklar var inte kontroversiella ens i helig konst, utan värdefulla och önskvärda.
Bildkälla: Giotto, italienska (ca. 1266-1337), Madonna och barn, målade ca. 1320/1330, tempera på rutan mått: 85.5 x 62 centimeter (33 11/16 x 24 7/16 i.) inramad: 128,3 x 72,1 x 5,1 cm (50 1/2 x 28 3/8 x 2 tum.), National Gallery of Art, Washington DC, Samuel H. Kress samling, anslutning nr. 1939.1.256, https://images.nga.gov/?service=asset&action=show_zoom_window_popup&language=en&asset=20008&location=grid&asset_list=20008&basket_item_id=undefined. (expandera bilden för att visa detaljer online)
glasvaror
cirka 1260
denna bägare gjordes som en del av en uppsättning gjord i Syrien under Korsfararperioden, cirka 1260. Det finns två viktiga funktioner i bägaren. För det första är glaset nästan färglöst, vilket krävde tillsats av vissa kemikalier. För det andra har den färgade och guld emaljdesigner som applicerades och värmdes sedan igen för att smälta dem till glaset. Båda teknikerna antogs av Venetianska glastillverkare på den berömda ön Murano där glashantverkare och deras hemligheter hölls. En annan egenskap hos denna bägare är att Islamiska bilder och arabiska manus kombinerades med ett viktigt kristet dekorativt tema—en bild av Jesus som kom in i Jerusalem som rider på en grå åsna.
Bildkälla: Syrien, ca. 1260 (korståg, glas med förgyllning och emalj), Walters konstmuseum, anslutningsnummer 47.18, http://art.thewalters.org/detail/30828/beaker-2/.
korstågen och Glastillverkningstekniken
i sin bok islamisk teknik citerar Donald Hill och Ahmed al-Hassan texten till ett fördrag mellan Bohemond VII, prins av den syriska staden Antiochia, och dogen (härskare) i den italienska stadsstaten Venedig:
ett fördrag om tekniköverföring upprättades i juni år 1277. . . . Det var genom detta fördrag som hemligheterna i syrisk glastillverkning fördes till Venedig, allt som behövs importeras direkt från Syrien—råvaror samt expertis från Syrisk-Arabiska hantverkare. När det hade lärt dem, Venedig bevakade hemligheter teknik med stor omsorg, monopolisera Europeiska glastillverkning tills teknikerna blev kända i sextonhundratalet Frankrike.
textkälla: Ahmed al-Hassan och Donald Hill, islamisk teknik (New York: Cambridge University Press / UNESCO, 1987), s. 153.
Rosamond Mack, i sin bok från basaren till Piazza, beskriver den venetianska ön Murano där glastillverkning isolerades både för sin brandrisk, men också för att skydda sina hemligheter. Mack erkänner påverkan på venetianskt glas av islamiska och Bysantinska tekniker och dekorativa stilar. Före korstågen gjorde Venetianska hantverkare glas. Under korstågen gynnades deras industri av handelsförbindelser och överföring av material. De importerade alkali, en viktig ingrediens, ”genom sina handelskolonier i korsfararstaterna. Ett fördrag från 1277 mellan Doge Giacomo Contarini och Bohemond VII, prins av Antiochia, nämner tullar på krossat glas laddat vid Tripoli som fungerade som råmaterial i Venedig. Produktionen och marknaderna varierade i slutet av korstågen; ”vattenflaskor och doftflaskor och andra sådana graciösa glasföremål” bar stolt i den inledande processionen för Doge Lorenzo Tiepolo 1268 öppnade Polo brothers den orientaliska marknaden för venetianskt glas bortom Alperna.”
textkälla: Rosamond Mack, från basaren till Piazza: islamisk handel och italiensk konst, 1300-1600 , s. 113.)
för mer information om islamisk glasteknik och dess historia, se ”glas” på http://islamicspain.tv/Arts-and-Science/The-Culture-of-Al-Andalus/index.html.
islamiska konstnärliga influenser i basilikan San Francesco
St Francis besök vid domstolen i al-Malik al-Kamil under femte korståget vid Damietta, vid Medelhavskusten i Egypten har inneburit olika saker i olika epoker. Krönikörer av korstågen, kyrkan biografer av Francis efter att han blev ett helgon varierade från hans önskan att konvertera sultanen, att söka martyrskap, för att bevisa att Kristendomen var den sanna religionen, och den enkla önskan i emulering av Jesus, att avsluta krigföring och skapa fred. Under det 21: a århundradet har korstågen kommit att representera en till synes oöverstiglig klyfta mellan Öst och väst, Islam och kristendom, även om historiker har upptäckt en parallell historia av fredligt utbyte under samma period och efter.
Efter St. Francis död, den enkla mannen vars liv var en symbol för rikedom av ande och materiell fattigdom blev mycket snabbt en kanoniserad helgon. Den 16 juli 1228 kanoniserades Francis av påven Gregorius IX i Assisi, och han lade grundstenen för den nya kyrkan dagen därpå. Påven arrangerade att bygga en värdig grav och basilika, plats för pilgrimsfärd, och ett kloster som hem för Friars Minor, Order of the Franciscans. Den designades av Maestro Jacopo Tedesco, den mest kända arkitekten av sin tid i Italien, och övervakad av broder Elias, en av St.Francis första anhängare. Det byggdes mellan 1230 och 1253, med en lägre kyrka och en övre kyrka, och en krypta där St.Francis är begravd. Det blev en Unescos världsarvslista 2000.
Pastor Michael Calabria, lärd av islamisk konst, och en franciskan själv, har studerat basilikans arkitekturer och dekorationer. Basilikan St. Francis visar många tecken på konstnärliga influenser från den muslimska världen som sällan märks av historiker av italiensk tidig renässanskonst och kan ha varit medvetna eller omedvetna influenser. Basilikan är känd som den första italienska Gotiska byggnaden, och dess Romanska och Bysantinska element märks också, särskilt i begravningskrypten. Det liknar faktiskt mest byggnader som kallas Italo-islamiska, som finns i södra Italien på platser som påverkas av Siciliens islamiska förflutna och de Norman-islamiska formerna som följde. Dessa influenser i Italien var resultatet av handelsnätverk mellan maritima italienska stadstater som Venedig, Amalfioch Genua. Inland Assisi var inte en del av dessa nätverk, men det var beläget 70 miles från hamnstaden Ancona, så köpmännen och adelsmännen i Assisi utsattes för dessa nätverk och de varor och ideer som kom genom dem.
det första tecknet på islamiskt inflytande är användningen av spetsiga bågar, som är en signatur av europeisk gotisk arkitektur. Spetsiga bågar tillåter bredare bågar i väggar, vilket gör plats för fönster—särskilt glasmålningar som ses på bilden av det inre av den övre kyrkan. Spetsiga bågar finns i många islamiska byggnader, visas först på 9: e århundradet Samara i Irak, enligt Michael Calabria.
korsfarare och resenärer skulle ha sett många av dessa byggnader i Palermo, Sicilien, i Spanien, i Levanten och i Egypten, såsom Mosque of Ibn Tulun i Kairo, som dateras till 9-talet.
nästa element av islamiskt inflytande finns i hela basilikan och dess fresker och prydnadsfunktioner. Det är den åtta spetsiga stjärnan. Den 8-spetsiga stjärnan har sitt ursprung i det gamla Nära öst, i textilier. I Koptisk tradition representerar nummer 8 förnyelse & Återfödelse, berättelsen om Noas 8 personer som överlevde översvämningen och Kristus som stiger på åttonde, inte den 7: e dagen. I islamisk tradition stöds Guds tron av 8 pelare, med 8 änglar som bär Guds tron och åtta portar till 8 paradis efter domedagen. I Koranen, ordet ” Kun!”eller” var!”nämns 8 gånger – ordet som används av Gud för att skapa skapelsen-hur Adam och Jesus skapades.
den åtta spetsiga stjärnan visas på många ställen i Basilikan: vid ingången till den nedre kyrkan, dekorera bågarna och som mosaik på golven. I skeppet, 8-spetsiga stjärnor, med inre 8-punktsstjärna, och förbundna med rektangulära & triangulära former med sammanflätade linjer. En variation av mönstret som visas i basilikan är modellerad på en annan islamisk geometrisk design—den tessellerade stjärnan och korsmönstret—som i dessa turkosa keramiska plattor från Kashan.
stjärnan och korsdesignen visas också i de textilier och arkitektoniska funktioner som visas i freskerna i St. Francis liv, livet för andra heliga figurer. Den mest spektakulära bilden med stjärnan och korsmotivet är i målningen av Francis över altaret, visar Francis tronad i himlen med guldbrokadkläder och sitter på en islamisk Textil vävd i guldbrokad.
Basilica of San Francesco
betydelsen av islamiskt inflytande i Basilikan
Michael Calabria finner att Francis ödmjuka möte med al-Kamil hade en djup inverkan på uttrycket av hans tro. Francis återvände från Egypten och skrev ett brev till härskarna och sa att det borde finnas ett ljud som används för att kalla tillbedjare till bön—sådana klockor kommer från den franciskanska traditionen. Han var imponerad av deltagandet av alla i de fem dagliga islamiska bönerna och med Guds namn. Han skrev en bön av bön till Gud, till skillnad från någon annan i traditionen för Kristen helig litteratur vid den tiden. Den sista gesten i Francis liv var att han bad om att läggas på den nakna marken, kanske en gest av underkastelse till Gud. Dessa påminner mycket om aspekter av islamisk tillbedjan som han skulle ha bevittnat under sin tid i al-Kamils närvaro.
när det gäller basilikan motsäger den magnifika strukturen Francis budskap om fattigdom, men det är inte så ironiskt att basilikan omedvetet kanske har dragit element från det islamiska samhället han besökte i den västra kristenhetens rike. Detta uppstod, säger Kalabrien, ” inte genom att trouncing eller triumfera, eller konfrontera eller tvinga, men i en sömlös blandning av stilar som helt enkelt härrör från en ömsesidig uppskattning och dela det som är vackert. På detta sätt kan basilikan sägas vara en passande återspegling av vad som hände i Francis eget personliga möte med Islam, inspirerande sin egen tro och bön.”Det som skapades, sade han, är ett gemensamt visuellt språk över kulturella och religiösa gränser. Denna gemensamma vision och skönhetsspråk glöms alltför ofta en värld som under senare århundraden har accepterat styva dikotomier av öst och väst, europeiska och afrikanska, europeiska och asiatiska, kristna och muslimska, med undantag för en djupare och mer integrerad enhet.”
Text-och bildkällor: Kalabrien, Michael D. ”Att se stjärnor: islamiska dekorativa motiv i Basilikan St.Francis.”Välj förfaranden från den första internationella konferensen om Franciskanska studier: världen av St.Francis of Assisi, Siena, Italien, 16-20 juli 2015. Pp. 63-72; också föreläsning vid Georgetown University av Fr. Michael Calabria, ”sammanflödet av kulturer: Italo-islamisk konst och Basilikan St.Francis i Assisi” (se videoföreläsning vid Center for Contemporary Arab Studies vid Georgetown University, augusti 2014, på http://vimeo.com/226482289).
andra bilder av basilikan St. Francis av Assisi på https://commons.wikimedia.org/wiki/Basilica_di_San_Francesco_(Assisi), Roberto Ferrari från Campogalliano (Modena), Italien under Wikimedia commons; övre & nedre kyrkor: Basilica of St.Francis av Berthold Werner (eget arbete) , via Wikimedia Commons.
matematiska och vetenskapliga utbyten
matematik är en del av handeln av minst tre skäl: (1) det behövs i navigering på haven, tillsammans med astronomi. (2) handlare måste föra register över varor och pengar, särskilt när deras rutter täcker många länder och när de finansierar sina resor med andras pengar—till exempel familjer, handelsavtal eller långivare. För det behöver de redovisning eller bokföring. (3) en annan viktig användning av matematik är i byggnad och teknik. När handeln växer vill människor bygga vägar, murar för att försvara sina städer och fina byggnader för att visa upp sin rikedom. Matematik var också en källa till intellektuell stolthet, eftersom härskare och forskare matchade wits för att lösa matematiska problem, av nyfikenhet eller önskan att upptäcka nya sanningar. Under perioden av korstågen och efter-särskilt under 12-talet och därefter, matematisk kunskap från islamiska länder in Europa genom översättningar, tillsammans med många andra typer av vetenskaplig och teknisk kunskap. Som du kanske vet var en av dessa innovationer användningen av Hindi-arabiska siffror. Läs om matematiker Fibonacci som hjälpte till att introducera dessa siffror för alla syften ovan.
Fibonacci i Nordafrika och hans bok Liber Abaci
europeerna fick inte tillgång till den matematiska kunskapen som hittades i Spanien och Nordafrika fram till 12 och 13-talen. Det gick in i Europa både genom en översättning av persisk matematiker al-Khwarizmis bok om Algebra som gjordes i Spanien på 12-talet och genom Italiens nordafrikanska förbindelser och handel.
Fibonacci
Leonardo från Pisa, som dog 1250, är bättre känd som Fibonacci. Leonardos far tog honom som barn till Algeriet där han gjorde affärer i det italienska handelssamhället. Han studerade matematik med en” underbar ” muslimsk handledare, som han kom ihåg. År 1202 delade han vad han hade lärt sig av matematiken som användes i muslimska länder med sin bok Liber Abaci—Abacusboken. Liber Abaci introducerade Hindi-arabiska siffror för europeerna. Det blev populärt och enormt förenklat affärsredovisning och handel när de ersatte romerska siffror. Han och översättaren av al-Khwarizmi introducerade också begreppet noll-platshållaren som tillåter att skriva alla möjliga nummer med endast nio siffror och noll. Han förklarade hur man beräknar med siffrorna, hur man skriver bråk och han går mycket långt för att beskriva hur man gör aritmetik med dessa siffror och hur man använder bråk och förhållanden. Leonardo av Pisa blev känd och introducerade honom till den heliga romerska kejsaren Frederick II—samma person med vilken al-Kamil förhandlade om fördraget om Jerusalem. Fredrik II, som också korresponderade med al-Kamil om matematik, stödde Fibonacci senare i sitt liv och hjälpte till att publicera många böcker om matematiska ideer. var känd för sin törst efter kunskap. I den 15: e århundradet, tryckpressen spred Hindu–arabiska nummersystem i hela Europa och utanför.
Bildkrediter: ”Roots: Legacy of Fibonacci,” 1228 utgåva av Liber Abaci och bild av Fibonacci på Emma Bell, Chalkdust: en tidning för matematiskt nyfiken, http://chalkdustmagazine.com/features/roots-legacy-of-fibonacci/.
för att lära dig om många andra bidrag inom matematik, naturvetenskap, teknik och konst, besök http://islamicspain.tv/Arts-and-Science/The-Culture-of-Al-Andalus/index.html.
kulinariska och Jordbruksutbyten från korstågen
socker
liksom alla växter är sockerrörsanläggningen ett gräs som tillverkar socker från solljus och vatten. Juicen i stjälken är väldigt söt. Folk gillade dess smak och började växa för tusentals år sedan i Sydostasien. Under århundradena tog människor kunskapen om hur man odlar sockerrör till Indien, sedan till Persien och över medeltida muslimska länder till Spanien. Muslimska handlare och migrerande bönder förde socker till Medelhavsländerna, inklusive den Iberiska halvön, cirka 1000. Europas blev medvetna om den söta behandlingen genom besök i muslimska Spanien och genom lyxhandeln över Medelhavet, främst av italienska köpmän. Socker var en sällsynt lyx som endast var tillgänglig för de rika.
korsfarare som erövrade det som blev de latinska korsfararstaterna fann att socker redan odlades och förfinades. De lärde sig dessa tekniker från araberna och fortsatte sin odling, med branschens huvudcentrum i Tyre i Libanon. De lärde sig också att använda den i bakverk gjorda med fint vetemjöl, fruktkonservering och godis, namnet kommer från det arabiska ordet qandi. Sockret som europeerna åtnjöt under tolfte och trettonde århundradet kom från korsfararna i öst.
kryddor
andra saker som Europas lärde sig under korstågen och sedan började importera i större mängder var kryddor och örter. Det viktigaste var balsam (Melissa officinalis), som används i kyrkans tjänster. Andra var kanel, peppar, kryddnejlika, kardemumma, kummin och olika medelhavs örter som oregano och salvia, som användes vid matlagning. En handlarguide från Florens 1310-1340 listar 288″ kryddor”, som inkluderade ” kryddor, parfymer, färgämnen och läkemedel av orientaliskt och afrikanskt ursprung.”Bland den långa listan finns kemikalier som används i färgduk och konservering av mat, såsom alun, vax, gallnötter och indigo, färgämnen för att göra blått, rött, gult och svart fisklim, gummi arabicum, soda och många andra saker. Bland de kryddor vi tänker på som kryddor importerade de citron, fänkål, peppar, vallmo, sumak, kryddnejlika, kanel, kummin, kardemumma, ingefära, muskotnöt kummin, Myrra, rökelse, sandelträ och rosenvatten, för att bara nämna några.
ris odlades först i tropiska Sydostasien, där det spred sig till Kina och bortom i öst, och Indien och Persien och Irak innan de nådde Medelhavsländer med bevattningssystem som skulle göra det möjligt att växa. Ris var inte alls vanligt i Europas kalla klimat, men var en sällsynt import. Det listades i samma köpman guide, som en ”krydda” som verkar ha inneburit något sällsynt och välsmakande.
textkälla: Wright, Clifford A. En Medelhavsfest: Berättelse om födelsen av de berömda köken i Medelhavet, från köpmännen i Venedig till Barbary Crosaird, (Morrow, 1999), http://www.cliffordawright.com/caw/food/entries/display.php/topic_id/23/id/99/. ; Robert S. Lopez och Irving W. Raymond, översättare, medeltida handel i Medelhavsvärlden: illustrativa dokument (New York: Columbia University Press, 2001), s.108-114. Utdrag ur boken om medeltida handelsdokument (lista över 88 ”kryddor”).
makaroner och Pasta
en medeltida handbok för hälsa
det kan vara svårt att föreställa sig italiensk matlagning utan pasta, men den vanligaste formen av pastadeg kom in i Italien runt korstågen. Durumvete, eller semolina, är en typ av vete som är låg i fukt och kan lagras under lång tid för export. Det har mycket högt glutenprotein, vilket innebär att det är mycket stretchigt när det görs till deg—perfekt för att rulla i tunna pastaark eller göras till många pastaformer.
pastaens historia är mycket gammal och gjordes av många typer av spannmål. När den tunna degen torkades var den lätt att lagra, lätt att packa för resor och redo att äta efter kokning i vatten en kort stund. Det kan kombineras med kött, sås eller grönsaker. Det kan till och med ätas sött, kokt med mjölk och honung. Det finns en populär legend som Marco Polo lärt pasta i Kina, men det var där innan han någonsin gick, trots att han säkert lärt sig om nya typer på hans 13-talet reser till Kina. Durumvete—semolina-introducerades till Europa genom muslimska Spanien, och korsfararna utsattes också för det från 11-talet i Syrien. Durumvete själv har troligen sitt ursprung i Centralasien, i dagens Afghanistan, och sprids över muslimska länder, som många andra livsmedel.